Bidrag till Bojans bollspel i Rinkeby löser inte våra problem

Bojan Djordjic är arg. Det i sig kanske inte har så mycket nyhetsvärde, för det verkar han vara mest hela tiden. Vem minns inte när han försökte få Janne Anderssons fråga om vem han representerade till rasism?

Den här gången är han arg för att hans förening Rinkeby United inte får mer pengar från svenska skattebetalarna. I ett reportage i Sportbladet intervjuas han och tre andra personer som är verksamma som fotbollsledare i invandrarområden.

Få tillgång till alla mina texter och nyhetsbrev först av alla genom att teckna en prenumeration

Reportaget blir som en blandning av ett uppvaknande inför politikers falska tungor, ett möte med den ineffektiva byråkratin och ett ständigt gnäll om att man behöver mer pengar från samhällets närande delar för att invandrarbarnen inte ska börja sälja knark och skjuta varandra i huvudet.

Ljög Ulf Kristersson?

Grunden i kritiken rör Ulf Kristerssons och Moderaternas löfte om att “satsa” 250 miljoner kronor “till särskilt idrottslyft i utsatta områden”. Detta uppfattades av bland annat Jonas Sjöland, utvecklingsansvarig i Som United, som något som skulle delas ut varje år.

Att politiker sällan talar om satsningar på årsbasis, utan över mandatperioder och gärna berättar om hela summan men får det att låta som direkta “satsningar” togs faktiskt upp så sent som igår (23/9) av Medierna i P1.

Sjöland och de andra fotbollsledarna är också besvikna över att pengarna betalats ut till Riksidrottsförbundet som fått ansvaret att fördela pengarna vidare, istället för direkt till invandrarlagens kassor.

Så här skriver Aftonbladet:

Nej, rent sakligt har inga avtal brutits. Högerblocket fick inte egen majoritet utan stöd av SD, så en budgetförhandling krävdes efter valet (SD hävdar i ett mejl att de inte förhandlat om bidraget till dessa föreningar). Och moderaterna skrev från början att pengarna skulle fördelas centralt och sedan sippra vidare till de mest behövande.

Men ändå. Ingen på plats på Knutby bollplan i augusti 2022 kan ha tolkat ”250 miljoner till föreningarna” som ”100 miljoner till förbunden”, ingen trodde att det var en retorisk underskruv, menar Jonas Sjöland. Hade detta varit vad som utlovades borde Kristersson snarare ha skakat hand med Riksidrottsförbundet inför valet.

– Ulf var tydlig mot mig och i tv-debatter. Man skulle satsa en miljard för att få fler ledare, för att aktivera fler barn så att de inte skulle bli kriminella. Han skakade min hand och lovade, säger han.

Vad svarade han när du påpekade att pengarna ska nå föreningarna och inte hamna centralt?

– ”Vi ska titta på det”. Det var hans ord.

Ormarnas och råttornas hemmaplan

Jag har tittat på det löfte som står på Moderaternas egen hemsida, och tagit fram den äldsta versionen som finns i Way Back Machine. Den är från 11 september 2022, alltså valdagen. Om det funnits en annan text tidigare så är det inget som sparats i internetarkiven åtminstone.

Där står det mycket riktigt 250 miljoner, men det står ingenting om årligen. Men en sak är väldigt tydlig, det ska inte betalas ut direkt till invandrarföreningarna:

Moderaterna satsar 250 miljoner kronor för ett särskilt idrottslyft i utsatta områden. Pengarna betalas ut som stöd till idrotten och får sedan fördelas till relevanta projekt.

För oss som följer politiken på daglig basis och gjort så under lång tid finns inget nytt under solen här. Politikerna talar i svepande ordalag om summor, och sedan när de inte levererar hänvisar de antingen till att de varit tvungna att kompromissa eller att man borde läst det finstilta.

De flesta människor, både svenskar och ickesvenskar, är betydligt mer vana vid att ta folk på orden för vad de säger och tro att en handskakning är bindande, och att när någon säger något till en och tittar en i ögonen så försöker de inte att lura dig. Så funkar nämligen den övriga världen, men politiken är som bekant ormarnas och råttornas hemmaplan där lögner, bedrägerier och fulspel tillhör de flitigast använda verktygen i verktygslådan.

Bojan missar målet, som vanligt

Jag ska ge Bojan och Jonas och de andra fotbollsledarna rätt i en sak: Det är väldigt svårt att driva ideella föreningar. Men lösningen på det är inte mer omfördelningspolitik, utan mindre. Istället för mer